Konsten att pruta i Egypten

Om man ska handla i Egypten måste man kunna pruta och förhandla. Nu finns det (som tur var) inte så mycket att inhandla där förutom kryddor, lakan i egyptisk bomull och souvenirer. På våran resa gjorde vi utflykter, åkte taxi och så handlade vi t-shirts med tillhörande shorts till barnen och en sjal till mig. Och hela tiden handlade det om att förhandla, förhandla och förhandla – att shoppa i Egypten tar med andra ord tid.

Ulf betalade ca 800 kr för sin fiskeresa, en amerikan som var med och inte prutade fick betala ca 1200 kr.
Vi funderade på att åka en utflykt till el Gouna och frågade hotellets taxiservice vad dem skulle ta för pris, dem ville ha 400 egyptiska pund (ca 600kr) tur och retur. Vi gick ut på gatan där taxistolparna stod på rad och chaufförerna var angelägna om att få kunder. Den taxichaufför vi pratade med ville först ha 600 egyptiska pund för en ToR-resa – vi fick ned det till 150 egyptiska pund för ToR.

När vi skulle åka hem efter ett besök på Hurghadas marina gick förhandlingen med taxichauffören till så här:

Ulf: Hur mycket tar ni till Hotel Dana Beach?

Taxichaufförens kompis (i Egypten har chauffören nästan alltid med en kompis som håller honom sällskap): 50 egyptiska pund!

Ulf: 30 blir perfekt!!!

Taxichaufförens kompis: Nej,nej… jag sa 50.

Ulf: Vad bra! 30! Då är vi överens!

Taxichaufförens kompis: Ok, då!

Sista kvällen i Hurghada skulle vi köpa med oss minnen hem till Sverige och hittade en butik med fina sjalar och lite turist t-shirts till barnen. Butiksägaren gav oss ett pris på 480 egyptiska pund, vi prutade ned det till 100 egyptiska pund. När vi gick därifrån var butiksägaren så sur att han vägrade ta Ulf i hand, han ville inte ens säga hej.

Några tips för en någorlunda lyckad prutning:

Fråga efter priset – låt butiksägaren ge utropspriset.

Bestäm dig för hur mycket du skulle ha betalat för samma sak i Sverige, då vet du vart din absoluta gräns går.

Bestäm dig för hur viktigt det är för dig att köpa saken – är du beredd på att lämna butiken och lämna det du hade tänkt köpa och eventuellt gå in i nästa butik för att göra samma förhandling?

När du startar ditt prutande börja på ca 1/5-del av det priset som butiksägaren gav dig.

Om saken du tänkte köpa inte är viktig för dig, förhandla upp priset till 20-25% av ditt utropspris. Om butiksägaren inte går med på ditt slutpris tackar du för dig och går vidare – oftast kommer butiksägaren springandes efter dig och slutför affären.

Om du har gjort en bra affär märker du på butiksägaren eftersom han tydligt visar att han är sur, om du har gjort en dålig affär är butiksägaren glad och skakar hand med dig och önskar díg en trevlig vistelse i Egypten osv.

Tillbaka från Egypten

Hemma igen efter en veckas vistelse på Dana Beach i Hurghada. Vi har haft det bra och jag tror att alla fick ut det vi ville av resan; jag sov och läste, Elliot badade, Simon lekte på stranden till Röda havet och Ulf var iväg och fiskade.

Våra reflektioner efter resan:

All-inclusive var inte riktigt så som vi hade väntat oss, men vi är överens om att åka på åtminstone en till sådan resa innan vi dömer ut konceptet.

Det här var vårat andra besök i Afrika och kan konstatera att vi tyvärr inte finner denna del av världen speciellt fascinerande. Om vi besöker Afrika igen kommer det troligtvis vara i form av en temaresa som fotbolls-vm eller safari.

Det är kul att pruta men inte hela tiden.

Ta med fler böcker.

Mer om resan senare, nu ska jag fixa lunch och sedan ska vi på kalas.

Inför Egypten

Nästa vecka åker vi till Hurghada i Egypten och hela januari har kantats av diskussioner om huruvida vaccin är nödvändigt eller inte. För min del har det förstås inte varit någon diskussion eftersom gravida inte ska utsätta sig för sådant, men överlag verkar samhället uppdelad i två läger – det ena som anser att man ska ta allt man kan tänkas komma över medan det andra lägret menar på att om man nu, som vi, ska till ett all-inclusive hotell i en turistby finns det inte mycket att oroa sig för. Bland de troende floreras hemska historier om bekantas bekanta som har insjuknat i något som har utvecklats till en allvarlig leversjuka och som har behövt sjukvård i ett år efter vistelsen. Skeptikerna kontrar med att dem minsann har rört sig både i Hurghada, Kairo och el Gouna och inte blivit sjuka alls, medan deras vänner som har vaccinerat sig än mot det ena och än mot det andra blivit rejält magsjuka.

Ulf och jag väljer den gyllene medelvägen och tycker att vaccin är en bra grej men att man inte behöver skrämma upp sig själv i onödan och om man inte vaccinerar sig… än sen då? Vi kommer trots allt vistas i turisttrygga områden. Jag tror att man kommer långt på att använda sund förnuft t ex att inte dricka vattnet och vara noga med hygienen – tvätta händerna innan maten och efter hantering av pengar osv.

I dag var jag och sjuk-Simon förbi apoteket och inhandlade reseapoteket med bl a solskydd och aloe vera. När vi kom hem igen knackade DHL på dörren, jag fick mina finfina sandaler som jag hade tänkte ha med mig på resan. Riktigt egyptenkänsla har dem. Det enda som återstår nu är att hitta somriga gravidkläder… Lättare sagt än gjort!

Skorna förresten… jag fick med mig ett extrapar (enligt beställningen och följesedeln skulle det bara var ett par), tyvärr var det andra paret i storlek 36. Jag antar att Tradera får bli deras öde.

Förresten igen. Just nu är det 21 grader i Hurghada och i morgon är det 27 grader, helt ok.

Mothership is calling!

Med jämna mellanrum får jag ett sort sug i magen, en längtan att åka hem. Jag vill komma tillbaka till den plats där alla ser ut som jag; inte allt för lång, svart hår, mörk hy, mörka ögon… Det är inte det att jag känner mig speciellt annorlunda när jag trippar upp och ned för de svenska gatorna och egentligen känner jag inte att jag saknar min härkomst först jag faktiskt kommer ut på Bangkoks gator och torg. Men ibland vill jag bara HEM till värmen, den tropiska luften (som är mycket bättre för min känsliga hy än det torra klimat som finns långt bort från regnskogens snåriga vegetation), de goda frukterna, pulsen och så den där känslan att bara kunna smälta in bland alla andra. För dem ser ut som jag. 

I går väcktes en tanke om vi ändå inte skulle ta oss en tripp till Thailand nästa år och som vanligt lägger vi upp det på det viset att vi tillbringar några dagar i Bangkok, besöker mormor i 2-3 dagar och avslutar med lyxigt hotelliv nära en strand. Vi får se hur vi gör, jag är i vilket fall nyfiken på Koh Chang, elefantön. Har hört att det ska vara fint där, min mamma var där för några år sedan och tycker att vi definitivt skulle besöka ön.

Koh Chang, Capri, Paris… vi får se vart vårat plan landar.