
Meningen med livet kan vara väldigt mycket beroende på vem man frågar, så som jag ser det är meningen med livet att göra sitt bästa för att fylla livet med händelser som är värda att minnas. Det behöver inte vara stora och extravaganta händelser, tvärtom så är det oftast de små tillfälligheterna som är magiska och som lämnar ett spår av värme i både hjärta och själ.
Vackra händelser ur våra liv som jag alltid vill minnas:
*Vi var 19 och 20 år gamla och står i Saharas öken, det är sand överallt, det är tidigt morgon minuten innan soluppgången. Vi står bredvid varandra och blickar mot horisonten, det är fortfarande mörkt som om det vore evigheter kvar innan vi får se morgonljusets sken. Men helt plötslig ser vi hur ett ljus kryper fram långt där borta, det sprider sig och någon minut senare kan vi släcka ficklamporna som vi hade med oss. Soluppgång i Sahara. Det var i Sahara som Ulf första gången sa att han älskade mig.
*Vi är 30 år och i våra famnar finns två helt magiska killar, dem är vårat allt och vi kan inte se oss mätta på dessa mirakel. En dag, för lite mer än en vecka sedan, kom vi på den eminenta idén att åka på en dagskryssning. Mariehamn fram och tillbaka, frukostbuffé, middagsbuffé, hoppborg, bollhav, legohörna, pysselbord, tävlingar och till oss vuxna; vin. Kan det bli bättre? Just den dagen vi åkte på vår kryssning var det mulet och regnigt, men inte gjorde det något när Knattelandet finns. Men så sprack himlen upp och den finska skärgården lystes upp i all sin prakt, vi var naturligtvis tvungna att gå ut på däck. Det var då, när vi kom ut på däck, som våra barn (i alla fall Elliot) förstod att vi faktiskt befann oss på en stor båt. Båda tjöt av glädje och deras armar och ben viftades åt alla håll – glädjen visste inga gränser. Elliot var lycklig för att han fick åka en stor båt, Simon var lycklig för att det blåste i håret och vi var lyckliga för att våra barn är så fina.