Femtimmarslamm

I fredags, då vi kom hem från fredagsmiddagen hos Ulfs föräldrar, upptäckte jag till min stora fasa att vår internetuppkopplingen inte fungerade. Det är vid sådana tillfällen vi/jag upptäcker mitt beroende. Hur som helst så hjälpte det ingenting att sitta i en timmas diskussion med glocalnet-supporten heller… men så helt plötsligt i går eftermiddag så började allt att fungera igen.

I dag är det i alla fall söndag och vi är mitt i en fullspäckad dag. Förmiddagen började i sedvanlig ordning på Ica Maxi, följande står på menyn:

• Jamies femtimmarslamm – den står i ugnen just nu
• Stekt korv m vitkål i ostsås
• Tortellinigratäng
• Majsplättar m bacon
• Chili con carne
• Spenatsoppa m ägghalvor

Resten av dagen ser ut enligt följande schema:

13:00 Bauhaus: köpa lampor och eventuellt julpynt om dem har fått in det.

13:45 Hem till Ulfs föräldrar, hans mamma fyller år i dag.

15:00 Hem och plocka undan lite saker och göra det mysigt för kvällen.

15:30-18:00 Vi är stand-by barnvakter åt grannbarnen; föräldrarna är borta på ärenden men barnen är tillräckligt stora för att klara sig själva, men saker kan ju hända och då finns vi där.

17:00 Fotbolls-Micke, Malin, Elsa och Santa kommer på besök. Fotbolls-Micke är Ulfs gamla KTH-kompis som även var toastmaster på vårat bröllop, han och Malin fick för några veckor sedan dottern Elsa. Santa är deras JÄTTESTORA hund som Elliot älskar och nästan fick Simons hjärta att stanna då hon slickade honom på huvudet då han var runt halvåret. I kväll äter vi femtimmarslammet med dem och till efterrätt blir det marängswiss med hemmagjord chokladsås.

Sushi till middag

Ibland är det bara så otroligt skönt att slippa allt vad matlagning heter, men trots att middagsinspirationen lyser med sin frånvaro vill vi gärna äta gott och nyttigt. Kombinationen gott, nyttigt och hämtmat finns sällan i en och samma mening, men om man nu vill göra sitt bästa trots att tid och lust inte finns kan jag tipsa om Green’n lean-rätterna. Det var efter en lunch (dem har tidigare haft en restaurang i Sthlm) som jag kom hem och var helt lyrisk över den magiska örten quinoa. Ulf visar sällan sin skepsis när jag kommer med nya matidéer, men den här gången syntes det att han helst hade valt bort örten mot klyftpotatis eller bulgur som han faktiskt gillar väldigt mycket. Men jag ignorerade rynkan han hade i pannan och kokade grynen som sedan blandades med avokado, rödlök, mozzarella, körsbärstomater, sockerärtor och melon. Till detta serverades grillad karré som vi glaserar med soja och sweetchili. Sedan denna dag har även Ulf varit lyrisk över quinoa.

Men när green´n lean inte känns lockande, deras färdigrätter ska ju ändå micras och det är ju inte så kul, tycker jag att sushi är världens bästa mat. Och nu är vi dessutom så pass lyckligt lottade att restaurangen som ligger ett stenkast bort från oss även har skaffat sig en sushikock. Sushikocken har varit verksam i ett par veckor utan att jag egentligen tänkt så mycket på det, jag har t o m gått till köpkvarteret för att köpa sushi (eftersom restaurangen bredvid oss inte tar kort och jag har nästan aldrig kontanter på mig). Men så var Ulf över hos våra nya grannar här om dagen och dem lovordade verkligen vår sushigranne. Eftersom i dag var en sådan dag då sushi var det enda middagsalternativet att tillgå bestämde vi oss för att prova gå över den lilla vägen som skiljer oss från restaurangens väggar och köpa med oss hem två 11-bitars.

Väl hemma igen öppnade jag frigolitförpackningen och bara står och gapar… Sushin var så fin och såg så god ut att jag inte kunde förstå att den var köpt i huset bredvid och inte i Japan. Jag ropade på Ulf och han kunde inte annat än hålla med om att det här inte är som dem vanliga lax-räk-och makirullar som alla andra sushihaken har. Och smaken sedan – jisses, tänk om folk visste hur mycket man kan göra med sushi. Att äta sushi i Japan var underbart, att äta sushi från kocken i huset bredvit är minst lika bra – kanske t o m bättre!