Vad man inte vill höra…

…när narkosläkaren precis satt in epiduralen och med rynkad panna och bekymrad min ställer frågan:

-Kan du röra benen?

… när man krystar:

-Nu är det bara axeln kvar! Den har visst fastnat…

Skyddad: Oroväckande lugnt

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Graviduppdrag Måndag

1. Fixat tid för igångsättning.
2. Satt potatis i jorden- jag känner mig som en riktig bondmora och med dagens webbshoppingmöjligheter är jag inte längre helt främmande för att flytta längre bort från stan. Även jag har insett hur mycket hus och tomt man kan få för samma pengar som vi har gett för lilla radhuset. Det som talar emot en flytt nu är ju att vi måste riva upp barnen från sin trygga miljö, fast och andra sidan har vi heller inte gett upp tanken om att tillbringa några år utomlands. Jaja, vi får se vad framtiden vill göra med oss.
3. Gjort en björkscrubb och scrubbat som bara den, nu mera har jag superlen vårhud.

Skyddad: Men vilken dag blir det då??

Detta inlägg är lösenordsskyddat. För att se det måste du ange ditt lösenord nedan:

Lösenord:

Tid för förlossning

I dag har jag varit en sväng till spec. mvc på sös, vi diskuterade igångsättning. Detta har resulterat i att jag nu har en inbokad dag för förlossning – men jag kommer att hoppas in i det sista att det startar av sig själv. Det är ju trots allt det naturliga som bebisen mår bäst av.

Spontan eller icke spontan förlossning så är det i vilket fall som helst dags att börja packa den berömda BB-väskan. Hittills har jag packat följande:

• Blöjor och våtservetter (brukar i och för sig finnas, men utifall att saker och ting har förändrats sedan Simon föddes).
• Kläder till mig (amnings-bh, trosor, mjuka och amningsvänliga plagg)
• Kameror av alla möjliga slag – tömda på minneskort och laddade
• En bok – blir det igångsättning kommer jag garanterat vilja ha något att läsa.

Saker som kommer att packas ned:

Bebisens kläder – vi måste hämta lite klädkartonger hos Ulfs syster och så måste jag köpa bebisens åka-hem-kläder

Hygienartiklar – tandborste, schampo, ansiktscreme, amningsinlägg… osv

Choklad – med praliner i väskan kan inget gå fel

Trisslotter, minst 5st – när vi skulle föda Simon skrapade vi en i timmen tills han föddes. Då hann vi med fyra lotter.

Graviduppdrag Fredag

1. Köpt fler fjärilslavendel – men nu får jag snart hejda mig.
2. Sovit- 2 timmar. Två minuter i tre vaknade jag till och inser att jag har två minuter att ta mig till dagis för att ha utvecklingssamtal med Simons fröken Chris. Jag skuttade upp (så där som jag inte trodde var möjligt i mitt tillstånd), borstade tänderna och gick med superraska steg till dagiset. Jag var bara fem minuter sen. Phheww!! Helt klart värt sammandragningarna som jag verkar ha fått nu som en följd av alla snabba rörelser.
3. Tittat på ”Top Chef” – mitt favoritprogram på dagarna. Förr tittade jag på Oprah, men nu för tiden handlar det antingen om finanskrisen eller så är det någon Dr Oz- special. Inget kul. Martha Stewart är också en gammal favorit men lättirriterad som jag är fixar jag inte när Martha på ett superpedagogiskt sätt förklarar för en kändis att scharlottenlök är en sorts lök…

Graviduppdrag Onsdag version 2.0

1. Haft telefonkonferens med Glocalnet, känns det som i alla fall. Jag satt i telefon mellan halv nio till halv elva och pratade med tre olika personer. Då Ulf kom hem fick han ringa upp dem en sista gång och då fick han prata med en skarping som fixade så att vårat trådlösa helt mirakulöst började fungera. Nu surfar jag järnet! Man vet ju aldrig hur länge det varar…
2. Lämnat tillbaka en målarlåda till BR Leksaker. Dem tog 199,50 för sin låda, Clabbes tog 79 för en likvärdig. På BR:s kvitto står det att dem ”Byter med ett leende” – och det gjorde dem verkligen. Fast det kändes ju något påklistrat förstås.
3. Köpt oblekt havssalt. Nu när björklöven har gått från musöron till stora råttöron är det dags att göra favoritscrubben.
4. Ätit bokstavskex.

Graviduppdrag Onsdag

1. Virkat mormorsrutor -5 eller 7 st, vet faktiskt inte riktigt
2. Svarat på en utvärdering om Privata Barnmorskor – och för er som undrar… dem ÄR bäst. Det är en liten och trevlig mottagning (inget spring och stress här inte) där man alltid känner sig välkommen. Och det som är så fantastiskt (och borde vara så självklart) är att jag känner att jag blir hörd, att mina behov är viktiga och att jag får den hjälp som jag känner att jag behöver. Det är heller aldrig några problem för mig att komma i kontakt med min barnmorska – antingen ringer jag henne eller så mailar jag henne och då ringer hon (oftast) inom en timme. Superställe för en havande!
3. Sovit -2 timmar
4. Läst – just nu läser jag en bok om örter och dess verkan, något som är ett stort intresse eftersom jag tror på det alternativa sättet (yoga, ayurveda, detox, akupunktur, zonterapi osv) att uppnå hälsa på.

Vad jag skulle vilja göra men hittills saknat energi för: promenader, promenader, promenader. Vädret har varit fantastiskt de senaste dagarna men min kropp vill bara inte, jag har hjärtklappning och det känns som att jag har mjölksyra i hela kroppen.

Ulfs graviduppdrag i dag:

1. Tagit med Elliot till frisören.
2. Gått på föräldramöte – det var ett möte inför Elliots sexårsverksamhet och han var lyrisk då han kom hem igen. Han berättade att fröknarna har ordnat så att alla barn (som vill) får gå på simskola i höst. Simhallen ligger på gångavstånd från skolan och är en riktigt varm och skön pool eftersom man normalt har babysim på detta ställe. Det här blir superbra för Elliot som redan kan simma lite grand, nu kommer han att snäppa upp sina färdigheter så att han blir ett tryggt sjölejon.
3. Gett barnen middag (fast jag lagade den)
4. Nattat barnen – jag säger ju att Ulf är den som sköter allt här hemma, precis så här har det varit sedan i julas ungefär. Jag orkar ingenting.

Just nu har Ulf åkt iväg på en välförtjänt herrmiddag och nästa vecka är han bjuden på en annan rolig galej – han ska mingla bland kändisar på en bokrelease. Det är fantastiskt roligt det här – av oss två är det jag som är boknörden som i princip är uppvuxen på ett bibliotek och redan som sjuåring började ordna mina böcker efter färg och jag minns än i dag mitt första bibliotekskortsnummer (ni minns väl att det har funnits en tid då böcker lånades genom att man skrev ett fyrsiffrigt nummer på ett kort som fanns längst bak i boken?). Innan vi skaffade barn läste jag 2-3 böcker i veckan (nu för tiden blir det ungefär 2-3 böcker per år). Ulf och andra sidan läste Berts dagbok i tonåren och har sedan dess inte vidrört något skönlitterärt först för snart ett år sedan då vi var i Spanien och han fick Snabba cash i handen. Sedan dess har han läst Millenium-triologin, Svensk Maffia, El choco… Och nu ska denna nya bokvän på en bokrelease. Helt enkelt jättekul!

Graviduppdrag Tisdag

I dag har det varit en riktig tröttisdag, Ulf överväger att på fullaste allvar köpa upp Icas lager på spenat och andra järntillskott. Men följande uppdrag har jag tagit mig an och genomfört:

1. Lämnat och lånat nya böcker på biblioteket.
2. Sovit – 3 timmar…
3. Planterat perenner – massvis med lavendel, lite höstflox och lammöron.
4. Kuperat våra potatisplantor
5. Virkat mormorsrutor – 4st

Dagens graviduppdrag

1. Virkat mormorsrutor – 4 rutor har jag hunnit med
2. Sovit middag- 2 timmar blev det
3. Haft kvalitetstid med Elliot – hämtade honom tidigare än Simon så att vi skulle få lite mor-son-tid. Elliot ville cykla så då fick han göra det och jag vankade efter för att hjälpa till när han inte kunde vända eller när självförtroendet tröt så att det också var svårt att starta.

Sista dagen på jobbet

Sista jobbdagen är avklarad – helt underbart skönt. I söndags var jag övertygad om att denna dag aldrig skulle komma. Tröttheten som har tagit över mitt väsen är inte bara trötthet, det är en total utmattning som har hindrat mig från att fungera normalt. Den tid som jag har framför mig (innan bebisen kommer) ska jag bara ägna åt att sova, virka mormorsrutor och dricka smoothies.

Vecka 35 +2

Det är inte så att jag har gett upp, men det är inte långt ifrån. Senaste tiden har jag haft full sjå att hålla koll på Gravidmonstret. Ingen går säker i hennes närhet -  inte barnen, mannen, kollegor, släkt, vänner eller ens främlingar. Hon gav alldeles för en liten stund sedan tanten på thai-takeaway en mördarblick när hon frågade mig om jag var från Thailand.

När gravidmonstret inte håller igång är jag mer eller mindre helt utslagen. I går var jag tvungen att ta en sen middagslur och då jag var ensam hemma med barnen lovade Elliot att han skulle hålla ställningarna medan jag tog mig en powernap. Ungefär en timme senare vaknar jag av att det var obehagligt tyst hemma. När jag kommer ned till undervåningen kommer jag på Elliot ståendes på diskbänken (vi har flyttat upp godisgömman till överskåpen) med nävarna fulla med godis.

-Mamma, nu är vi faktiskt HUNGRIGA!!! Du måste göra middag BUMS! Och jag menar BUMS! Jag vill förresten ha bakad potatis till middag. Säger han något skamset och hoppas att han inte ska få bannor för godiset – något han förstås inte får eftersom han bara är fem och jag som är mamma låg och sov. Men så gick jag in i vardagsrummet och där finner jag en Simon som nöjt sitter och tittar på Bolibompa med benen totalt tatuerade med en kulspetspenna.

-Bil!! säger han nöjt och pekar på en liten bil (mycket fint ritat by the way) strax under knäet.

-Ellliot!! ropar jag. Varför är Simon tatuerad?

-Men har du sett… tänk vad den ungen kan hitta på! utbrister Elliot.

-Elliot… Simon har inte lärt sig rita bilar än.

-Har han inte? Oj, då…

Goodiebag

I går var jag hos barnmorskan för vanlig kontroll och det enda som var annorlunda från tidigare är att jag har fått något förhöjt sockervärde. Men det kan förklaras med att jag ett par gånger om dagen måste styra bort blodsockerfallet genom att äta något sött. Inget jag behöver oroa mig för, men jag bör tänka på att inte äta så mycket sött när blodsockret inte dippar. Med mig hem från bm fick jag med en goodiebag (sponsored by Libero) och genast blev det med ens ännu mer verkligt att vi snart blir en till i hushållet. Det är en lika märklig känsla varje gång.

I dag har jag en läkartid inbokad för att få ett nytt (förlängt) sjukintyg att skicka till FK. Appropå försäkringskassan så har jag chattat med dem nu på morgonen, fungerar finfint. Eftersom jag mår som jag gör plus att jag inte känner att jag gör någon nytta någonstans är planen att jag bara ska jobba i två veckor till, men då funderade jag på det här om det är möjligt att kombinera sjukskrivningen och föräldrapenningen. Och det var det tydligen, vilket är superbra eftersom jag vill ha kvar så många dagar som möjligt till lilla bebisen.

Nu ska jag så lite frön – sedan bär det av till jobbet.

Cocooning

De flesta gravida förbereder sig på något sätt inför bebisens ankomst. För min del finns det inte så mycket måsten, dels för att det här inte är vårat första barn och därmed har vi de flesta kläder och saker som behövs och dels för att jag har fullt upp med de andra två. Men några saker vill jag ändå göra.

Inköp som vi har gjort:

Ny vagn – mest för att vi behöver en syskonvagn men också för att den vagn som Simon använder är trasig (men går att laga ganska lätt).

Mugghållare – amning kräver massvis med vätska och att ha en juice eller smoothie lättillgängligt är ett måste.

Ny termosmugg – ”I am not a papercup” beställde jag här om dagen och som skiljer sig från andra termosmuggar på så sätt att den är tillverkad i porslin och inte plast. Porslin kanske inte känns så barnvänligt men min erfarenhet av vanliga termosmuggar är att plasten tar smak av diskmedlet (och juicer) vilket i sin tur påverkar kaffet.

Pyssel på G: En filt av mormorsrutor. Bara 50 rutor kvar…

Pyssel to be: En hemmagjord minnesbok där jag kommer att scrappa både på traditionellt sätt och digitalt. Just nu är jag i full färd med att titta efter pynt, fonter o dyl. Superkul!

Och sist men inte minst kommer vi troligtvis även göra vissa förändringar i barnkammaren. Men hur mycket eller lite som ska göras där beror på om vi får en tjej eller kille.

Vecka 32+0

Tiden både skenar i väg och står blixtstilla på samma gång. Hur är det egentligen möjligt? Det är åtta veckor kvar innan beräknad Rassel-leverans, men eftersom jag ska sättas igång är det mellan 6-7 veckor kvar på graviditeten. Med andra ord är det inte långt kvar för den här graviditetsmagen, men det känns som en evighet. Om ni inte tror mig kan ni fråga min man, den stackaren får sköta alles här hemma eftersom jag endast orkar ligga i soffan och inte göra någonting. Knappt det ens en gång.

I fredags var vi på ultraljud för att viktuppskatta lilla bebisen. Ultraljudet gjorde vi hos Ultraljudsbarnmorskorna i Liljeholmen, detta blev ett möte som verkligen gjorde oss både glada och fascinerade. För det första var mottagningen i sig väldigt trevlig, med glad personal och klassisk musik i väntrummet. För första gången någonsin (vi har varit på ultraljud både på Sös och hos Mamamia) fick vi komma in i tid – t o m före den inbokade tiden. Barnmorskan berättade som vanligt ingående om allt hon såg och observerade. Men det bästa av allt var ändå kvaliteten på själva ultraljudsbilden, den var helt fantastiskt – nästan som att titta på en svartvit film på bebisen. Vi fick se hur bebisen tittade, blundade (=blinkade), snuttade på sina läppar, drack fostervatten, fick hicka och kunde konstatera att han/hon verkar vara mycket lik sina syskon (se bilden på Elliot som skymtar bakom mig så förstår ni på ett ungefär vad vi såg). Rasslet vägde förresten ca 1,8kg…och jag som har gått upp 17 kg sedan jag blev gravid…. jisses, inte konstigt att folk tror att jag väntar tvillingar eller att jag ska föda typ nu.

Efter ultraljudet åkte vi in till stan för att strosa runt i inredningsbutiker innan vår inplanerade lyxlunch – dagen till ära firade vi även 12 år som par. Eftersom jag har blivit helt besatt av att hitta en stor (jättestor) klocka att hänga upp ovanför skänken gick vi in i följande inredningsbutiker för att söka efter det perfekta urverket: Sia Home, Dis, Hans Mikaels ljusa och mörka butik (som snart blir en enda butik), New Port och American Classic. På Sia hittade vi inga klockor men Ulf stod i barnhörnan och drömde om en dotter (observera att vi ännu inte vet könet på Rasslet) och hur han kommer att gå loss på allt som är rosa. Och om vi nu mot all förmodan skulle få en dotter, statistiken talar emot oss, kan den lilla sessan hålla sig lugn eftersom jag redan har en idé om hur hennes rum ska se ut och det kommer inte enbart gå i rosa. På Dis fanns inte heller några klockor, vilket jag inte hade räknat med men jag tycker så mycket om den butiken att när jag ändå är i krokarna måste jag alltid in och ta mig en titt. På Hans Mikaels fanns flera klockor, men dem var något för mörka för att ge den känsla som jag är ute efter. På New Port var klockorna för små och på American Classic fanns det en passande klockan men då var det priset som var problemet…

Vid halv tolv var mina krafter helt slut och vi smet därför in på Café Duvel för en tvårätterslunch (vi åt laxmousse på kavring till förrätt och hare med risotto till varmrätt). Ulf som har blivit en riktig ölfantast sedan vi var i Bryssel för ett år sedan beställde en Maredsous 6 till förrätten och en Maresdous 10 till varmrätten, själv fick jag en Loka naturell. Innan vi åkte hem gick vi in på vetekatten och köpte oss lite sött som vi skulle ha till fika då vi kom hem.

I lördags fick vi ett ryck och bestämde oss för att börja sondera terrängen på badrums- och spainredning. Tyvärr var lördag tydligen en dag då jag inte hade speciellt mycket kraft och energi vilket resulterade i besök i endast ett showroom, hos Badrumsgruppen. När vi kom hem visade jag Ulf Google Skecthup, där han (om han får brist på sysselsättning) kunde börja rita upp sin spavision – något han tyckte var riktigt kul. I går satt han i flera timmar och ritade upp tvättpelare och vägghängd toalett.

I övrigt… har båda våra barn fått sig en släng av magsjuka och lilla Simon, som har varit dålig sedan i lördags, lider så att han skriker rakt ut varje gång det är dags för blöjbyte. Det skär verkligen i mammahjärtat att höra honom skrika på det viset, han är annars killen som tål både en och två smällar från storebror och har aldrig gråtit då han fått spruta hos doktorn – men nu gör det tydligen ont så att han knappt vet vart han ska ta vägen.

Nu är det dags att fixa middag – mild och len grönsakssoppa blir det.

Vagnen är beställd!

Nu är vagnen beställd, det blev en Phil & Teds med syskoninsats, mugghållare och dubbel regnskydd. Ca 7600kr kostade kalaset, en halv förmögenhet med andra ord. Men en nödvändighet eftersom jag vill kunna köra barnen tryggt och Simon fortfarande har ett vagnsbehov då han inte alltid orkar gå och behöver sova middag en gång om dagen. Även mugghållaren är ett måste, inte bara för kaffe utan också för smoothies (jag är beroende av det som säljs på The Naked Juice Bar) och dricka i största allmänhet.

Min gravidyoga-rutin

En rolig bloggfunktion är att se vad folk som hittar till bloggen har googlat på, en av de mest sökta orden är gravidyoga. Därför tänkte jag skriva några rader om just det. Och för er som inte känner mig måste jag påpeka att jag inte är utbildad inom yoga eller så, jag har helt enkelt ett genuint intresse.

Allmänt om yoga och graviditet:

I den tidiga graviditeten (innan vecka 12) rekommenderas man ta det lugnt med yoga, speciellt de mer fysiska varianterna, om man är nybörjare.

Har man däremot tränat yoga regelbundet i minst ett halvår kan man fortsätta med sin träning, men det är alltid viktigt att lyssna på kroppen och känna efter vad man klarar av. Det som fungerade i går behöver inte fungera i dag – men kanske i morgon.

När man ska börja med gravidanpassad yoga är väldigt individuellt. Jag var redo när jag närmade mig vecka 20, innan tränade jag vanlig ashtanga som jag anpassade för att det skulle passa den växande magen och min fysiska styrka. Men det finns de som vill börja med gravidyoga tidigt – vilket är ett bra sätt att landa och förbereda för allt det nya som väntar en.

Under yogan är det, som alltid, andningen som är viktigast. Det är också viktigt att dricka när det behövs och inte göra något som känns fel.

Om man aldrig har tränat yoga tidigare eller är ovan tycker jag att man ska gå en kurs först innan man börjar träna hemma. Bästa sättet att lära sig yoga är att träna med någon annan eller med en lärare som ser hur du gör. Även om du tycker att du gör precis som dem på dvd:n är det svårt att själv uppmärksamma spända axlar och när tyngden är felbalancerad. En lärare lär dig också komma ihåg den superviktiga andningen. Yoga handlar mer om andning än om positioner, det är genom andningen som du märker om du verkligen klarar av en ställning eller inte. Andningen hjälper dig att fokusera och finna medvetandet.

När jag tränar yoga har jag en grundrutin som jag följer, men ibland lägger jag till eller tar bort övningar beroende på dagsformen.

Yogarutin:

Meditation – oftast sitter jag upp, är det en dag då jag svårt med hållningen sitter jag mot väggen. Jag sitter i några minuter, tills jag känner att jag är mentalt förberedd för practice. Vissa dagar, då jag är fysiskt trött brukar jag lyssna på klassisk musik eller vägledd meditation – dessa dagar blir det kanske inte mer yoga än så här.

Uppvärming för fötter, vrister, händer, skuldror…

-fötter/vrister: Sitt ned med utsträckta ben, flexa och sträck på på fötter/vrister 10ggr. Gör cirklar med fötterna, 10ggr åt båda hållen.

-händer: Sitt ned med utsträckta armar. Vinkla händerna och press ut handflatorna (tänk att du skjuter något ifrån dig). Vinkla ned händerna och sträck händernas ovandel. Knyt händerna och gör cirklar, glöm inte byta riktning. ca 10ggr.

-skuldrorna: Sitt ned med handflatorna på låren eller golvet. Rulla axlarna framåt och sedan bakåt, dra därefter axlarna upp mot öronen. ca 10 ggr. Avsluta med att sträcka upp armarna i luften med flätade fingrar, vänd handflatorna , sträck armbågarna, sänk axlarna. Ta några djupa andetag, fokusera på att att slappna av i axlarna och spänn musklerna mellan skulderbladen.

Skräddarställning - sitt med fötterna mot varandra. Fokusera på att slappna av i höfterna, om det känns bra kan du gå framåt med händerna. Sitt så länge du känner för det, sträck ut och skaka benen.

Sittande triangel – sitt med raka, särade ben. 30-60 sekunder. Om man vill gå djupare in i ställningen kan man här även göra en sidosträckning (böj kroppen och sträck armen åt ena hållet i linje med benet, placera den andra handen på golvet eller benet för att hålla balansen).

Katten - stå på alla fyra. Andas ut samtidigt som du kota för kota skjuter rygg samtidigt som du dra in bäckenet mot magen, håll kvar i denna position i någon sekund. Släpp ställningen långsamt, kota för kota och förläng ryggen, sträcka ut brösten, titta uppåt och andas in. 5ggr.

Wag the tail (vet faktiskt inte om det finns om det finns en bra svensk översättning) – Stå på alla fyra, andas in. Andas ut, titta över din högra axel och för höger höft och axel mot varandra. Andas in och kom tillbaka till utgångsposition. Andas ut och upprepa på vänster sida. 3ggr per sida.

Hunden – Stå på alla fyra, andas in, andas ut, sträck på benen (eller ha dem lätt böjda med fötterna på golvet eller lite lätt på tå), pressa händerna mot golvet . Du ska se ut som en uppochnedvänt V. Slappna av i axlar och nacke. Håll positionen i 3 djupa andetag.

Child’s pose - Kom ned på alla fyra, lägg dig ned så att benen fortfarande är böjda under din kropp. Med den växande magen är det förstås nödvändigt att ge utrymme för bebisen genom att ha särade knän/ben. Armarna kan ligga längs med kroppen eller sträckta framåt, huvudet är vänd mot golvet. Vila i 1-3 minuter.

Hjälten – Sitt upp med benen under dig, ibland kan det vara skönt att ha en hoprullad filt att sitta på. Ta några djupa andetag.

Kamelen – Sitt med benen under dig, luta dig bakåt och håll händerna om hälarna. Lyft upp bäckenet, spänn sätet och pressa höfterna framåt. Titta upp i ataket. Öppna bröstkorgen och aktivera musklerna mellan skulderbladen. Ta några djupa andetag.

Berget - Stå upp med fötterna ihop, armarna längs med sidorna. Håll en jämn balans, rak rygg, slappna av i axlar (rulla dem bakåt och spänn skulderbladsmusklerna). Spänn lårens framsidor. Svanka inte. Ta några djupa andetag. Andas in och för armarna uppåt utåt. Andas ut och för ihop handflatorna över huvudet, slappna av i axlarna. Raka armar, titta på händerna. Släpp ned armarna igen. 2-3 ggr.

Huksittande – Sätt dig på huk med fötterna brett isär. Placera händerna mot varandra och armbågarna mot knänas insida. Håll ställning upp till en minut, den här ställningen är bra för att öva på knipningarna.

Bäckenlyft - Ligg på rygg med armarna längs sidorna. Böj benen och placera fötterna nära sätet och med höftbredds mellanrum. Pressa fötterna mot golvet, spänn sätesmusklerna, andas in och lyft bäckenet. Håll positionen i 1-3 andetag. Andas ut och kom långsamt ned. Upprepa 2-3ggr.

Benen upp mot väggen – Ligg på rygg med benen mot en vägg, sätet ska vara så nära väggen som möjligt. Ligg under några djupa andetag. Denna position är dock något som inte brukar vara så bekväm i slutet på graviditeten. När magen är stor och bebisen trycker på brukar den här ställningen (och alla andra ställngar som kräver ryggläge) göra mig yr och då gör jag helt enkelt andra ställningar i stället.

- skräddarställning mot väggen: böj och för isär knäna, pressa fotsulorna mot varandra så nära kroppen som möjligt.

- skulderställning mot väggen: med benen mot väggen, böjer du benen och placerar fötterna med höftbreddsmellanrum. Lyft bäckenet genom att pressa fötterna mot väggen, stöd höften med händerna och dra armbågarna nära kroppen. Ta några djupa andetag.

Vila – ligg så som det är bekvämt för dig. Man bör vila i minst 5 minuter.

Hemmajobbare

På väg till jobbet i dag insåg jag att jag antingen skulle svimma, kräkas eller både och innan jag ens var framme vid Slussen (det är en resa på ca 10 minuter) och det här händer mig bara när jag är gravid och det är så fruktansvärt jobbigt eftersom jag aldrig vet när det kommer att inträffa, i vilken grad (lätt yrsel, kräkning, svimning eller alltihopa) och hur jag mår efteråt. I vilket fall som helst hoppade jag av bussen vid första bästa stopp och tog en annan hem. Under förmiddagen har jag varit lite trött och lite svajjig, men så länge jag har suttit stilla har jag mått ganska bra. Detta har i alla fall inneburit att jag har kunnat jobba på duktigt (jag har mailat, pratat i telefon och dokumenterat till tusen) och jag kommer att vara helt i fas då jag är på plats i morgon igen.

Jag mailade i alla fall min barnmorska som ringde upp mig fortare än fortast, vi pratades vid en stund och vi kom överens om att jag skulle äta mycket godis och inte utsätta mig själv för några onödiga fysiska aktiviteter typ ta trapporna om det finns en hiss.

Bilden visar dagens arbetsplats… en (fin) kopp choklad som hjälper mig att hålla sockernivån i schack och två datorer: en där alla viktiga jobbgrejer utförs på och en där jag googlar efter tekniska förklaringar som jag behöver i mina rapporter (det är därifrån bloggningen sker också… bara för att man jobbar hemifrån innebär det inte att man aldrig tar pauser…). Och så klockan så att jag inte jobbar övertid alternativt påminner mig om att lugnet snart är slut för då kommer grabbarna hem.

Dagen viktigaste möte

Jag är nu i vecka 22+ och har träffat min nya barnmorska på mitt nya mvc-tillhåll. Eftersom det var det första mötet var det som att vara på inskrivning i början av graviditeten. Vi pratade om mina barn, min man, mitt jobb, mitt liv och min medicinska historia. Det var avsatt en timme för detta möte, innan trodde jag aldrig att jag skulle sitta tiden ut, men för första gången någonsin kände jag att jag och bm faktiskt hade något att säga varandra och att mötet var givande på flera plan.

Det mest fantastiska var att jag egentligen inte behövde säga så mycket om hur jag ville att graviditeten skulle hanteras av henne och övriga personer som jag kommer att komma i kontakt med. Hon förstod. Hon behövde bara höra min bekräftelse och det var så skönt. Tidigare har jag upplevt att jag har behövt förklara, stå på mig och svälja onödiga kommentarer. Men inte nu, för bm förstod och hon lovade att de läkare som jag kommer att möta också kommer att förstå. Och det var också en grej… jag behövde inte ens säga det, hon bara tog fram läkarens kalender och skrev in mig för en tid.

Enligt vår plan kommer jag delvis att tillhöra spec mödravården på SÖS och i maj blir det igångsättning. Om ni bara visste vilken lättnad detta är. Nu kanske jag kan börja njuta av att vara gravid – nu finns det någon som ser efter mig och min bebis.

Yogamama

Nu ska jag alldeles strax gå och lägga mig, men innan det ska jag göra något som är livsviktigt för mig – yoga. Jag började träna yoga redan i tonåren, men då förstod jag aldrig filosofin bakom det. För mig var träningen endast ett sätt att bli ännu lite vigare (jag tränade även jazzdans och kung-fu). När jag hade passerat 20-årsstrecket insåg jag hur bra jag mådde av yoga men att det ändå fanns något i min träning som fattades.

Våren 2002 bestämde jag mig för att fokusera på en yogastil, jag bestämde mig för att testa hatha. Det var bra och jag insåg att jag var på väg åt rätt håll, men det var fortfarande inte helt rätt. Senare samma år blev jag gravid. Ulf och jag väntade på det Underbaraste man kan tänka sig – Elliot. Men att vara gravid är ingen anledning att inte träna yoga, tvärtom så var det viktigare nu än någonsin. Jag tränade en mjukare variant av hatha som var gravidanpassad. Genom träningen behöll jag flexibilitet och styrka i bäcken, rygg och lärde mig kontrollera hållning och andning. När den stora dagen äntligen kom, då Elliot skulle födas, brydde jag mig inte ett dugg om hur barnmorskan hade lärt ut hur krystandningen skulle genomföras. Jag körde the yoga-way. Förlossningsbarnmorskan var mäkta imponerad, hon hade aldrig varit med om en så lugn och kontrollerad krystning tidigare (nu var hon ganska ny som barnmorska men ändå). Tre krystvärkar och tio minuter tog det. Och det bästa av allt – jag kände att jag hade kontroll och att förlossningen skedde på mina och mitt barns villkor.

Tillbaka till yogan… Elliot var tre månader då jag tog upp träningen igen, det var fortfarande mjuk hatha som gällde och anpassad till min nyförlösta kropp. Jag tränade regelbundet och på hemmaplan, när Elliot närmade sig ettårsåldern hängde han med i flera ställningar.

Men trots att jag trivdes med min träning kände jag starkt att det var något som fattades, jag bestämde mig för att träna på en shala igen. Kanske kunde yogaläraren hjälpa mig hitta rätt? Jag bestämde mig för att min nystart på shala även skulle innebära en ny yogaform. Ashtangan korsade mina vägar och jag har sedan denna dag varit helt yogaberoende.

Under dessa år har jag endast haft mindre pauser för yogan.Yoga är något som berör mig ända in i själen och när jag befann i en djup sorg klarade jag inte av att utföra de fysiska övningarna i ashtangan. Mellan mina ups and downs tränade jag kundalini, vilket var suveränt men jag tror helt ärligt aldrig att jag klarade av att genomföra ett helt pass utan att lägga mig i childspose eller någon annan viloställning för att yogan tog fram känslor som jag inte ville veta av.

Under denna höst har jag tränat ashtanga och jag lär mig nytt hela tiden. Min lärare ville i början sätta mig på en mer avancerad nivå, men någonting inom mig sa att jag var på rätt nivå. Någon vecka senare upptäckte jag att jag var gravid. Jag fick, förvisso på nåder, fortsätta träna med de andra icke-gravida, men med den växande magen har jag fått anpassa vissa övningar och en del hopp är bara att glömma.

Nu är jag halvvägs in i graviditeten och jag känner att jag är redo för riktig gravidyoga och efter mycket funderande har jag bestämt mig för att träna hemma. Så, för några månader framöver kommer jag nu att lämna ashtangan och återgå till hatha, som jag har upptäckt fungerat allra bäst för min gravida kropp (jag har tränat ashtanga för gravida men det var inget jag gillade).

Namaste.

Förbud av lustgas?

Det diskuteras om att man i framtiden ska förbjuda lustgas i samband med förlossning. Om man inte tar fram någon motsvarande lösning för havande kvinnor lär det bli ett ramaskri – och en kläckfärdig kvinna är inte direkt en person att mucka med.

För min egen del spelar detta ingen större roll, dels för att ett eventuellt förbud inte kommer att ske i år (eller nästa) men också för att lustgas helt enkelt inte är min grej. Jag kör på epidural eller inget alls eftersom lustgas bara gör mig illamåendes.

(Med Elliot hade jag epidural och med Simon hanns epiduralen inte med så det blev helt utan smärtlindring).

Lilla hjärtat

I dag var det dags för rutinultraljud och jag skulle ljuga om jag sa att det var idel pirr och förväntningar i kroppen inför kontrollen. För så är det för dem flesta och även för oss på den tiden då vissa saker bara hände andra men inte oss. Livet har dock lärt oss att det kan ta nya vändningar och när andra pratar om kriser och helvetestimme står vi liksom bredvid och förstår inte riktigt vad man menar. Kris är att inte kunna göra något när någon älskad har ont, att isbjörnar drunknar eller svälter för att isen smälter bort eller att börja leva ett liv som man inte hade väntat sig. Helvetestimmen är att helt plötsligt inse att allt är förbi eller att det är nu eller aldrig som ditt barn kan räddas.

Nåväl, tillbaka till ultraljudet. Vi börjar få hyfsat bra koll på vad som kollas och vad doktorn borde säga (”…först kommer jag att titta lite själv och då kommer jag inte säga så mycket men det är inget att oroa sig för. Sedan går vi tillsammans igenom allting…”) och hur länge dem kan vara tysta utan att oron behöver infinna sig. Därför tog det knappt två minuter för mig att inse att det kan vara läge att stålsätta sig, att liksom förbereda sig för något.

Bebisen var lite mindre än väntat, vilket förmodligen bara beror på att jag blev feldaterad under förra ultraljudet. Fötterna zoomades in och var så fina dem bara kunde vara, även de vinkande händerna fick sig en närbild – men allt det där var ju helt normalt. Hjärnan såg ut som den skulle, magsäcken, ryggraden, njurarna och det mesta såg jättebra ut. Men det som zoomades in ungefär lika många gånger som fötterna men med något mer allvar var hjärtat. Doktorn sa att vad hon kunde se så såg det bra ut, men tyvärr kan hon inte få till en optimal vinkel för att se allt hon ville se, därför får vi komma på återbesök. Dagen innan nyårsafton ska vi på nästa koll och då gör vi en nogrann scanning på hjärtat och kontrollerar att lilla Rasslet växer som han/hon ska.

Doktorn sa flera gånger att allt såg normalt ut men att hon ville göra en extra koll. Och vi litar på henne, förstås. Men hos mig pyr en oro – jag är inte tillräckligt naiv för att tänka att det som händer andra inte händer mig.

Fortsättning följer.

Det fina hjärtat finns på Klassiska Hem.

Lyssnat på bebisen

I går fick vi hem en doppler som jag budade hem på Tradera förra veckan. Jag hade inte så höga förväntningar på apparaten, för helt seriöst – kan en doppler för 300kr verkligen fungera? Men det gjorde det, det var inte toppkvalitet, fast bebisen är och andra sidan ganska liten fortfarande plus att han/hon verkar ligga på ett ganska oåtkomligt sätt (jag har fortfarande inte känt några sparkar och med Simon kunde Ulf känna redan i vecka 15-16). Innan vi släckte lampan för natten satt vi där och lyssnade på ljudet som påminner om ett svingande lasso. Jättemysigt!

Precis så här ligger det till

Du är på dag 92 av 280. (32,9%).
Du är i vecka 14.
Du har gått 13 fulla veckor och 0 fulla dagar (v13+0).
Du är i 3:e kalendermånaden.
Du är i 4:e graviditetsmånaden (lunarmånaden).
Du är i trimester ett.
Beräknat förlossningsdatum Mån 18 maj 2009
Du har 188 dagar kvar till förlossning.

Det är helt sant! Vi ska få ännu en guldklimp till familjen – något oväntad men varmt välkommen är lilla Rasslet.

Glädje

I dag hände något helt fantastiskt när jag promenerade mellan husen vid Hornstull. Min mobil ringer, jag ser vem det är och bara så där… så vet jag vad det gäller.

-Hej, det är….

-Hej vännen, hur är det?

-Bara bra! Jag är gravid…

Åååh vad jag har väntat på detta samtal! En del är helt enkelt lite mer värda en graviditet än andra, min vän är sådan. Om man nu kan förtjäna en graviditet så gör hon det. Jag är så glad att tårarna börjar rinna. Men det vet hon inget om.