Det diskuteras om att man i framtiden ska förbjuda lustgas i samband med förlossning. Om man inte tar fram någon motsvarande lösning för havande kvinnor lär det bli ett ramaskri – och en kläckfärdig kvinna är inte direkt en person att mucka med.
För min egen del spelar detta ingen större roll, dels för att ett eventuellt förbud inte kommer att ske i år (eller nästa) men också för att lustgas helt enkelt inte är min grej. Jag kör på epidural eller inget alls eftersom lustgas bara gör mig illamåendes.
(Med Elliot hade jag epidural och med Simon hanns epiduralen inte med så det blev helt utan smärtlindring).
Faktum är att i många andra länder används inte lustgas alls, helt enkelt för att det är en sådan usel form av smärtlindring, dålig effekt och många biverkningar. Jag vet inte om du läst boken ”Att föda som en man” av Tove Karlsson (väldigt bra bok för övrigt) där står det rätt mycket intressanta saker om den svenska förlossningsvården, som att svensk förlossningsvård är unikt barnmorskestyrd, vilket kan vara bra ibland, men också leder till att smärtlindring som barnmorskor kan administrera, t ex lustgas, har högre prioritet än smärtlindring som kräver läkares närvaro, t ex epidural.
Malin: Jag har inte läst boken, men ska försöka hinna med det. Jag tycker att sånt här är så intressant och suger verkligen in allt jag kommer över. Ha en bra kväll!!