Med jämna mellanrum får jag ett sort sug i magen, en längtan att åka hem. Jag vill komma tillbaka till den plats där alla ser ut som jag; inte allt för lång, svart hår, mörk hy, mörka ögon… Det är inte det att jag känner mig speciellt annorlunda när jag trippar upp och ned för de svenska gatorna och egentligen känner jag inte att jag saknar min härkomst först jag faktiskt kommer ut på Bangkoks gator och torg. Men ibland vill jag bara HEM till värmen, den tropiska luften (som är mycket bättre för min känsliga hy än det torra klimat som finns långt bort från regnskogens snåriga vegetation), de goda frukterna, pulsen och så den där känslan att bara kunna smälta in bland alla andra. För dem ser ut som jag.
I går väcktes en tanke om vi ändå inte skulle ta oss en tripp till Thailand nästa år och som vanligt lägger vi upp det på det viset att vi tillbringar några dagar i Bangkok, besöker mormor i 2-3 dagar och avslutar med lyxigt hotelliv nära en strand. Vi får se hur vi gör, jag är i vilket fall nyfiken på Koh Chang, elefantön. Har hört att det ska vara fint där, min mamma var där för några år sedan och tycker att vi definitivt skulle besöka ön.
Koh Chang, Capri, Paris… vi får se vart vårat plan landar.
