Det har varit en alldeles vanlig kväll här hemma, Ulf spelar något fotbollsspel på playstation och jag spanar efter drömväskan på ebay. Efter att suttit tysta på varsitt håll en stund börjar vi dock konversera och jag berättar att jag har hittat åtminstone en säljare som har riktigt fina saker som dessutom är äkta. Följdfrågan på det här med äkthet blir förstås hur jag vet att det är äkta grejer som säljs. Jag ger min make en crashcourse i hur man skiljer en äkta vara från en pinsam fake. Han får veta allt om hur Chanels cc-logga ska ligga omlott, att de “quiltade” rutorna inte får vara sydda hur som helst utan att dem precis som med Louis Vuittons signaturväskor ska ha en viss symetri osv, osv, osv. Jag avslutar med att visa honom en säljares utbud och pekar ut en superfin Alma i skinn som mitt hjärta klappar ett extra slag för, sedan får han se att säljaren även har Hermès i sitt sortiment.
Han:
-Åh, det är ju en sån där Hermès!
Jag:
-Ja, dem gör verkligen drömväskorna nr1.
Han:
-Får jag gissa vilken modell som är din favorit?
Jag:
-Visst!
Han, mycket nöjd med att ha varit uppmärksam i vår diskussion:
-Det måste vara en sån där BURKLIN!
