Beach 2010

Jag är väldig nöjd med mig själv just nu!  Friskis har äntligen slagit upp portarna här där vi bor och jag har förstås skaffat kort, något som även min vän och kollega AC har gjort. I dag var vi på vårat första pass och jag är helglad över att äntligen vara igång att stärka kroppen igen. Senare i veckan tänkte vi prova på ett danspass och det kommer bli en syn kan jag lova eftersom jag inte är  känd för att ha rytmen i kroppen.

Senare på kvällen hittade jag till sidan Hundred push-ups (det finns Twohundred situps också för den som känner sig manad ) och kunde naturligtvis inte låta bli att utmana maken. Så om sisådär sex veckor kommer vi att vara i finfin form.

Hallå stranden, snart kommer vi!!!

hej Thailand, snart kommer vi

Elliot och jag på stranden  på Koh Samui

Resan är bokad och betald! Om några månader åker vi tillbaka till Thailand, den här gången är vi några fler än senast. Elliot drömmer om all frukt som han ska äta, Simon längtar till havet och elefanterna. Vi vuxna drömmer om en tillvaro tillsammans där vi tar dagen och livet lite som den kommer.

Titta han snackar!

Louise Hallin och Malin Alvén (alla föräldrars tröst i natten) sa en gång att barn börjar prata tidigare än man tror, det gäller bara att vara lite uppmärksam. I går tog jag upp det här med Axels jollrande med min man och jag kände mig något fånig, t o m inför maken, när jag sa att jag trodde att Axel har börjat att prata.

För några veckor sedan uppmärksammade jag att Axel ofta sa ”hejhej” när jag kom in i det rum där han för tillfället infann sig. Jag tänkte att det nog bara var tillfälligheter (trots att det inträffade i princip hela tiden) men så kom Simon och jag vid ett tillfälle samtidigt in i det rum där Axel satt, var på lillebror tittade upp och glatt ropade ”hejhej”. Simon, som inte tycker att det är konstigt att någon hälsar när man äntrar ett rum, svarade med ett lika glatt ”hejhej”, sedan vände han sig till mig ”Hörde du mamma? Axel pratade med mig. Himla roligt!”. När jag hade berättat detta för Ulf sa även han att han har märkt att Axel säger hejhej när man kommer in i ett rum och inte har varit där på ett tag. Tillfällighet? Kanske eller så är hejhej hans första ord, om så är fallet är han det barn som började prata tidigast. Elliot var nio månader då han sa sitt första ord, mamma.

Om hejhej nu är Axels första ord kommer mamma garanterat vara det andra. I går reagerade vi alla på att lillebror utbrast ”mammamammam” då jag äntligen lyckades ta mig ned till frukosten. Några timmar senare, när killarna var och simmade, satt Axel bredvid mig i soffan medan jag slösurfade och då och då knackade han mig på ryggen och sa ”mammam!”.

Och när jag ändå sitter här och skryter vitt och brett om vårat underbarn måste jag även berätta att han har börjat att förflytta sig. Han kryper inte, han ålar inte – han hasar på rumpan. Precis som både Elliot och Simon. Elliot gjorde det i ett par veckor, därefter började han att gå (han var då tio månader). Simon hasade också i ett par veckor för att sedan fortsätta med den klassiska krypstilen för att börja gå vid ett års ålder.

Det var allt för denna gång, nu måste jag rädda några sladdar ur Axels grepp (eller rädda Axel från sladdarna).

Biodate med Simon

Vi är bra på att hitta på saker med hela familjen, vi är också bra på att ge Elliot tid med både mamma och pappa var för sig. Men vi är inte så bra på att ägna all uppmärksamhet på Simon. Eftersom vi inte vill att Simon ska hamna i mellansyskonfällan där han hamnar i kläm, får vänta och blir förbisedd har vi börjat se över aktiviteter där han får ha någon av oss helt för sig själv.

För några dagar sedan hade jag turen att helt plötsligt få biocheckar, först tänkte jag att jag skulle boka barnvakt och ta med Ulf på Snabba cash eller Luftslottet som sprängdes. Men så tänkte jag på Simon, vår lilla ljuvliga unge som bara får hänga med, det är klart att han ska få göra biodebut. Jag klickade in på sf och valet föll självklart på Alfons som är en av sonens sagohjältar.

Trots att vi bor på promenadavstånd från biografen valde vi att ta bussen. Det var ju ändå Simons dag och är det något han tycker om så är det att åka buss. Vi klev av på den tredje hållplatsen från oss och Simon skuttade på och var alldeles nöjd och lycklig över att varken Elliot eller Axel var med.

Inne på Sf köpte vi en liten popcorn och en Mer, det var en halvtimme kvar innan filmen skulle börja men Simon stördes inte av att behöva vänta. Vi satte oss på en av puffarna som fanns där och tjuvåt på popcornet. Flera gånger vände sig Simon mot mig och log lyckligt samtidigt som han sa ”Mamma, jag tycker om att gå på bio. Det är himla roligt!” och så gav han mig en puss (det är inte för intet som Simon kallas för Ljuvligaste).

Under bion kommenterade han allt som var extra roligt och jag tittade nog mer på honom än på Alfons.

Hemma igen somnade han av utmatthet i soffan och när han sedan vaknade berättade han lyckligt för pappa att han hade varit på bio.

-Pappa! Mamma och jag var på bio och vi skrattade jättemycket, jag tyckte om det.

vill ha, vill ha, vill ha

En sjötomt i ”vårat” område är till salu och jag vill ha..Note to self: Måste spela på lotto OCH vinna.

Slösurfat

Jag undrade om vår bröllopssida fanns kvar. Surfade dit och där var den. Första inlägget:

Nu börjar vi planera på allvar!

Posted on Friday 20 October, 2006

Bröllopet är än så länge hemligt för många personer och de som vet har fått avge tystnadslöfte. Det som är klart så här långt är:

Kyrka – bokad

Festlokal – bokad

Klänning – finns på blocket, men på tok för dyr

Toastmaster och toastmadame – bokade. Dem kommer hem till oss i morgon för att lära känna varandra och för att ventilera bröllop och annat livsviktigt med oss. Micke och Sarah är båda nära vänner till oss och helt klart självskrivna som våra närmaste hjälpredor på vår stora dag och vägen dit.

Tidsplan – klar

Preliminär budget – klar

Gästlista – nästan klar

Detta är på gång:

Bokning av buss – offertförfrågan är utskickad till olika bolag

Fotograf – offertförfrågan är utskickad

Hotell för bröllopsnatten – ska bokas snarast

Transport av brudpar från kyrka till fest – ska bokas

Orosmoln:

Min blivande man funderar på cylinderhattens vara eller icke vara. Jag förespråkar för ”icke vara”, men vet inte om jag har varit tillräckligt tydlig… Fast jag har och andra sidan hotat med att svassa in i en klassisk maräng med extra allt. Det kommer att bli spännande att se vart det kommer att leda till.

♥

saker man kan göra på en torsdag

Den här torsdagen har sett ut så här…

…frukost, syskonbråk, litelite jobbmailande, lämning på skola och förskola, lite jobb, omplanering av barnvagnsprommen, träffade BÄSTA MAMMORNA på Andy’s istället, förmiddagsfika, shopping på Clabbes, band till filmkameran, solkläder (Thailand hägrar), zlideon till hoppgungan, hem, blir arg på datorn som inte vill koppla upp sig mot jobbet, ringer farmor, jobbmailar, DANSAR med Axel, pratar ångest med Sarah (Wir haben angst! Nischt gut!), storebror stor och storebror liten kommer hem, gör en LCHF-middag som barnen älskade, Ulf kommer hem, Ulf åker iväg för en middag med Micke, fikar på lussebullar, borstar barnens tänder, DANSAR med Simon i badrummet (gör inte ni det när ni har borstat tänderna?), läser Bamse, Bu och Bä, Örnis bilar, nattar Axel, vill SHOPPA, bör nog inte göra det…

♥♥♥♥♥♥♥♥

Veckans

☺Jobba måndag, tisdag och onsdag.

☺100% mamma på torsdag & fredag.

☺Barnvagnspromenad med finaste mammagruppen på torsdag.

☺Laga hoppgungan så att vår rastlöse bebis håller sig sysselsatt en liten stund i alla fall.

☺Middag på Storyhotel med tjejerna.

☺Barnrytmik med Simon på fredag.

☺Åka skridskor med Elliot och Simon – antingen på fredag eller någon gång i helgen eller både och…

☺Köpa spel till barnen (Alfapet till Elliot och fiskespelet till Simon), julen är visserligen över men att spela spel är ett bra sätt att umgås med barnen och på köpet så lär dem sig en massa.

☺Boka resa till Thailand.

☻…veckans ändrade plan: Mingel på plastiken – tillställning blev tyvärr inställd så Sarah och jag får hitta på något nytt.

jag tror

Jag tror en massa, men en sak vet jag säkert och det är att Axel och hans bröder är de sagolikaste som finns.

♥…att det mesta är möjligt och det är också det vi försöker lära våra barn.

♥…att alla människor som jag möter har något att lära mig, även dem som jag inte tycker så mycket om.

♥…att vi, genom våra tankar och inställning, styr våra liv och det som händer oss mer än vi kanske är medvetna om.

[WFM] – Works For Me

Birds eye chili eller som thailändarna säger prik kii noo (och vad det betyder vill ni inte veta)

I USA finns det en bloggrej (motsvarande modebloggarnas ”Dagens”) som går under benämningen WFMW  eller Works For Me Wednesday, i dessa inlägg delar bloggarna med sig av sina tips och trix som förenklar tillvaron lite. Jag kör här en förenklad variant – WFM.

Dagens tips:

När min mamma köper hem chili börjar hon alltid med att ta bort skaften på dem innan hon fryser in en del av chilin och har resten i kylen i väntan på användning. Eftersom jag lagar mer svensk/västerländsk mat än thai slänger jag in allt i frysen på en gång. För att spara lite tid låter jag dessutom skaftet/stjälken sitta kvar – jag VET att mamma skakar på huvudet åt detta. Men detta funkar för mig…

Från mitt perspektiv

Jag fyller snart åtta månader och är trots det fortfarande minst i familjen, men jag förstår en massa. Mer än man kan tro och jag kan en massa också.  Och för er som bara hänger med så där sporadiskt i mitt liv kommer här, i bästa tv-serie-anda, en ”previously in my happyfamilylife…”-dragning:

♥…mina bröder leker en rolig lek, dem tävlar nämligen om vem som kan låta högst. Nu har jag också fattat grejen och är med och tävlar. HIMLA kul lek, tills mamma säger att hon blir tokig och drar på sig sin pälsmössa – för då hör hon ingenting.

♥…jag har fyra tänder uppe och två nere, med dem tuggar jag makaroner, majs, smörgås och mammas tutte.

♥…för en vecka sedan lärde jag mig klappa händerna!

♥…när man sjunger Imsevimse spindel, tar jag tag om min ena tummen och lyfter armarna rakt upp.

♥…jag kryper inte och inte ålar jag heller. Det enda som händer när jag läggs på mage är att jag blir arg och så åker jag liksom bakåt hela tiden…

♥…men om jag får sitta upp händer det att jag lyckas förflytta mig, jag vet ännu inte riktigt hur det går till men helt plötsligt når jag något som jag alldeles nyss inte nådde. Magi!

♥…precis som Elliot och Simon tycker jag om att leka restaurang. Det är jättekul att ge mamma och pappa saker som dem får smaka på.

I min väska…

a new beginning

Det var måndag, en ny början, en ny vecka – precis så som det ser ut efter alla söndagar år ut och år in. Men ändå inte. Just denna måndag skulle jag tillbaka till jobbet och Ulf skulle vara pappa på heltid. Om än bara för ett par dagar i taget.

Jag tog mig en riktigt sovmorgon och steg inte upp först klockan sju, nu kanske någon höjer på ögonbrynen men detta är på riktigt sovmorgon för oss. Inte för att Ulf och jag har valt att det ska vara på det här sättet utan mer för att vi har barn som är väldigt glada i livet och inte vill sova bort det. Ulf och barnen hade förstås stigit upp långt innan mig och dagen till ära tänt brasan och värmt bröd i ugnen. Frukostbordet var dukat och kaffemaskinen hördes mala i köket.

Tänk om alla mornar kunde börja på det här sättet, tänk om alla kunde få en sådan här start på sin dag. Tänk så mycket gladare alla skulle vara då. ♥

Mineralsmink – Tikei

Naturligt by Tikei

Jag har bestämt mig, jag tänker testa mineralsmink. Men innan jag bestämmer mig för vilket märke vill jag förstås testa några varianter för att se vad som passar mig bäst. Först ut i mitt test är smink från Tikei.

Vissa lämnar ju inte hemmet utan mascara, andra har ett beroende till läppglans – själv är jag på ständig jakt efter den perfekta basen. Jag vill se så där talkshowsnygg ut som alla gör i Oprah eller som läkarna i The Doctors. De mineralsmink som jag har hört mest och bäst om är ID (=orginalet), Tikei (svensk uppstickare) och Lily Lolo. Den största utmaningen för mig när jag köper bas är att hitta rätt ton. Jag är mörk men inte svart, jag är asiat men inte gul och är definitivt inte oliv… I mitt sökande har jag i alla fall kommit fram till att jag är mellanbrun/latte/tan med en neutral underton vilket betyder att jag kan bära både kalla och varma färger utan att se grådaskig ut.

Dessa krav har jag på min foundation:

1. Det ska vara lättapplicerat eftersom jag inte har tid med en massa konstiga rutiner – ett stort plus för mineralsmink eftersom man bara sveper en borste över ansiktet.

2. Det ska vara täckande. Småbarn = mörka ringar under ögonen.

3. Funka för torrisar. Min hy är supertorr och när jag jobbar (kontorslandskap + många datorer = krackelerad hud) blir det ännu värre.

Detta tycker jag om Tikei:

Pris: Billigt!

Concealer: Bra täckning, men inte perfekt (undrar om en sådan finns) eftersom jag fortfarande kan se mörka skuggor under ögonen (se bild).

Foundation: Bra urval på nyanser vilket gör att jag är ganska säker på att jag kommer att hitta rätt färg. I övrigt så är den dryg, har bra täckning och torkar inte ut min hud.

Ögonskugga: Det här var en riktigt härlig överraskning. Om alla färgerna är så fina som Mocca kommer jag aldrig mer köpa ögonskugga någon annanstans än på Tikei. Mycket pigment, snyggt skimmer, sitter kvar länge och mycket prisvärt. Med i beställningen fick jag även två gratisprover September och Honey, dessa kommer att testas inom en mycket snar framtid – dem ser finfina ut.

Rouge: Horizon – helt underbar, den gav mig riktigt nyponrosiga kinder.

Highlight/Veil: Finishing Veil Glow – detta kära vänner ger dig äkta hollywoodglans, kan det bli mer vardagslyxigt?

Slutsatsen… den kommer när jag har provat ID och LilyLolo. MEN jag förstår storheten kring mineralsminket: det är bra, det blir snyggt och det är inte svårt.

när det blir fööör tråkigt…

…sätter vi på webbkameran och då skrattas det en massa och huxflux har barnen kommit på massor med saker som dem vill leka med.

the end of an era

Innan vi skaffade barn ville vi ha två barn. För så är normen, vårat samhälle är uppbyggd på en mamma, en pappa och två små barn. Med två barn behövs ingen ny bil, resebolagens kampanjer är som klippt och skuren för den perfekta familjen och du kan fortfarande få barnvakt utan att sälja din själ. Så föddes Elliot och han var allt vi hade drömt om… och lite till. Det där lilla extra krävde massor av oss som föräldrar och vi lutade mer och mer åt att det nog inte skulle bli fler i lilla Happy Family.

Men drömmen var ju att ha den perfekta familjen, den med två söta gullungar som skulle få oss att skratta, gråta och vara stolta över. Så kom Hugo och lärde oss allt om vad ett ögonblicks skillnad innebar. I sorgens virrvarr fanns det bara en sak som var viktigt – vi. Och vi, vi ville ha ungefär hundra barn. Sjutti egna och tretti adopterade. Och i en parallellvärld till den vi finns i alldeles just nu drömmer jag fortfarande om våra hundra ungar. Men bara där.

Och så föddes Simon och vi vacklade mellan att vara nöjda och kanske, kanske utöka Happy Family lite till. Och om vi skulle ha en till, skulle vi ha en nu eller skulle vi vänta och skaffa oss en sladdis om några år?

Nu vet vi ju att det blev en Axel nu och inte sen… och vet ni… Livet har aldrig varit så här perfekt. En familj som andra men lite annorlunda ändå.

I går, dagen innan jag återvände till jobbet, insåg jag att min tid i mammakokongen snart är helt slut (jag drar ut på det genom att jobba halvtid i ett par månader).  Det känns lite vemodigt, för jag kommer att sakna denna fantastiska tid men ser också fram emot ett långt och riktigt roligt liv med mina killar. It’s the end of an era. Over and out.

Födelsedagskort

I går firade vi Matilda som har blivit aningens äldre än sist. Tillsammans med presenten fick hon detta kort (fast med annan text än de ni ser här) som visar glimtar ur våra gemensamma liv de senaste åren.

Jag tycker att det är kul att göra eget kort då vi går bort, det blir personligare och känns mer hjärtligt. Och att då och då ge sina vänner (och även andra som man kanske inte känner så bra) en gnutta värme tror jag att vi alla mår bra av. Det behöver inte vara något stort, ett litet kort t ex räcker långt.

Just nu…

…lagar vi två mat medan de andra tre är och simmar.

Hej gnistrande lördag!

♥ Lunch: tortellini + keldas thaisoppa

♥ Lördagsstäda

♥ Middag: Parmesanfyllda kycklingrulader, bönsalsa med chili, lime och mango.

♥ Fira Matilda

Svart

Agent provocateur i all ära, men Myla dem kan dem också.

Minns ni hur kedjebrev såg ut förr i tiden? De där som man fick som barn från någon kompis och så uppmanades man att skicka en 50-öring till den som stod överst på den bifogade namnlistan, lägga till sitt namn i listan och sedan kopiera brevet i fem ex och skicka vidare… och sedan var det bara att invänta rikedom och lycka. Barndomens kedjebrev är inte helt olik 00-talets som skickas via mail och det enda man behövde göra var att skicka mailet vidare till tio vänner (och då inser man plötsligt hur ensam man är och hur många kompisar alla andra måste ha) så skulle något spännande och roligt hända inom 48 timmar.

Här om dagen fick jag ännu ett kedjebrev fast via ansiktsboken (FB, Facebook…). Bara för att det var skoj (fast jag läste iof att den som startade det hela ville uppmärksamma bröstcancern) skulle jag skriva min BH-färg i mitt status och sedan skicka utmaningen vidare till alla tjejer i min kompislista. Nu, precis som då jag var liten och under hela 00-talet, så måste jag krypa till korset och erkänna att man inte bör skicka några kedjebrev till mig. Då jag var liten var det för att det innefattade alldeles för många moment för att jag skulle orka engagera mig, under mailets decennium insåg jag att jag hade för få kontakter i outlook och i facebooktider har jag identifierat mig som en smygare och vi gör inte såna här saker.

Louboutin, Atwood, Choo, Sanderson…

Att jag gillar väskor vet ni redan, min andra cravings i livet är skor och här har ni mina favoritdesigners.

Klassiska Louboutin, Mary Janes tolkade av Rupert Sanderson, en grön och en röd pralin från Jimmy Choo, peeptoes från Brian Atwood och längst ned ännu ett par skor från Sanderson.

Dagens projekt

Om ni tycker att det har varit väl lugnt på bloggen i dag beror det på att jag knåpat ihop en mosaikbild till barnen. Denna bild kommer att framkallas i 30*30-format och sättas i en vit ram som de stora killarna ska få ha i sitt rum. Tanken var att Axel skulle få en egen (med andra bilder förstås) men det här var mer tidskrävande än jag hade väntat mig, han får därför nöja sig med siluettbilder på sig och brorsorna.

Året som gått i miniformat.

Jobbarskor

Jag fick frågan om vad jobbarskor är för en kontorsråtta som mig. Det är helt enkelt skor som är lite nättare än de vinterskor som jag använder nu, under sommarhalvåret har jag sällan extraskor på jobbet. Men när det blir kallt och slaskigt och jag helst drar på mig stövlar eller ett par enormt fula och klumpiga curlingkängor, då känns det bra att kunna byta till skor som bättre passar till kjol, klänning eller kostym.

Min jobbskogarderob innefattar dessa från Michael Kors, ett par låga svarta loafers från Rizzo, svarta pumps och ett par cognacsbruna stövlar.

Lovely!

Årets andra dag

Det var tur att vi tog oss samman under gårdagen och begav oss ut på en vinterpromenad på isen, för i dag ligger Ulf nedbäddad i sängen med någon vintersjuka. Tur i oturen att sjukan kom i dag och inte i går eftersom jag nu har kurerat mig så pass från ryggskottet att jag kan röra mig relativt obehindrat.

Medan maken sover sig igenom dagen har jag pysslat med bilder, Elliot bygger ett Star Wars skepp, Simon bläddrar i våra fotoböcker och Axel gnager på allt som han lyckas få tag i.

Nytt år, nya löften

Vad lovar ni i år? Själv ska jag dra ned på det onyttiga och börja träna…

duktiga ungar

Man kan säga många saker om våra barn (t ex att dem är urgulliga, charmiga, roliga, sagolika, ljuvliga och alldeles, alldeles underbara), men något man speciellt kan säga om dem denna vecka är att dem är DUKTIGA. Jag har som sagt var ryggskott och barnen har varit hemma från både fritids och förskola, trots det har allt fungerat suveränt bra. Elliot är min högra hand, utan honom hade ingenting fungerat, och Simon har varit superduktig med att säga till om han behöver gå på toa eller om han behöver sova. När jag har lagt Axel för middagsluren har de två äldre satt sig ned med ett spel eller så leker dem restaurang.

Visst har det varit en del bråk också, dem är trots allt barn OCH syskon, men det har varit relativt lätt att medla och därefter leker dem bra ytterligare någon timma.

På dagens agenda:

♥ Bygga in ventrören i vardagsrummet – Ulfs uppgift eftersom jag knappt kan höja armen utan att det hugger till i ländryggen.

♥ Städa inför morgondagen -mest Ulf, jag kan plocka lite där jag för tillfället befinner mig

♥ Kompletteringshandla -Ulf

♥ Förbereda nyårsmiddagen – moi

Årets sista middag

Nyårsafton närmar sig med stormsteg och egentligen borde jag vara i princip helt färdig med maten, men pga ryggskottet har jag inte gjort mer än nödvändigt (=tagit hand om barnen). Men menyn som är enkel (och något förändrad, hoppas det är ok för familjen J) men ack så lyxig kommer att sätta punkt för vårat år på ett mycket värdigt sätt.

♥Välkomstdrink (tror jag bestämt att det kommer att bli): Bellini - på den tiden då alla drack Cosmopolitan för att SATC-tjejerna gjorde det var jag bellinin (och raspberry daiquirin) trogen.

♥Till välkomstdrinken tuggar vi på smördegssnurror: en rödlöksvariant och en variant med västerbottenost och pesto (yes baby, Ulf kan äta pinjenötter)

♥Medan barnen kalasar på pinnmat bestående av kycklingköttbullar och halverade vindruvor trädda på tandpetare och spritsad potatismos med parmesan som har gratinerats i ugn (=pommes duschesse), ger vi oss vuxna på förrätten som blir en klassisk Toast skagen.

♥När våra finfina barn har somnat eller i alla fall är hyfsat nöjda är det dags för varmrätten som dagen till ära blir Balsamicobräserad entrecote med honung och till det spritsad potatismos. För att det inte ska bli så torrt reder jag av skyn från köttet så har vi sås nummer ett, sås nummer två blir en slank (helt emot LCHF-filosofin kommer jag att skippa smöret i såsen) bearnaise. Och om såsen ska vara smal måste vi ju även få i oss vitaminer vilket kommer att serveras som en sallad med tranbär och rostade pinjenötter. Egentligen hade vi tänkt oss en dubbelmarinerad oxfilé till denna kväll men av olika anledningar blev det entrecote i stället och jag tror att vi kommer att ta oss igenom nyåret ändå.

♥Sist men inte minst blir det en klassisk (i alla fall för vår familj) chokladtårta som serveras med lite sorbet. Fast här måste jag reservera mig för att det kan bli en ändring, efter att ha rotat runt bland mina recepttidningar hittade jag mitt favoritrecept på chokladfondant… vi får helt enkelt se vilken form chokladen kommer att få.

♥♥♥

Vad gäller drycker så har vi lämnat över det ansvaret till våra kära vänner. Jag vet att make U tipsade make R om Pinot Gris (vi drack det när vi var i Bryssel och sedan dess har jag varit fast) och kanske även Pol Roger (passar synnerligen bra till mat med lite karaktär), när det kommer till det röda vinet tror jag inte att det är helt fel att spana in dropparna från den nya världen.

Månadsplanering

Hemmagjord langos är helt galet gott

Precis som alla andra år börjar vi även 2010 med att månadsplanera. Att planera för hela månader var något vi sysslade med då vi var runt tjugo och bara hade studielån som inkomstkälla. Nu för tiden gör vi det om vi målsparar till något eller bara för att det är kul.

För januari kommer jag att göra två rejäla storkok: köttfärsbas och grytbas. Dessa två baser ger grunden till totalt åtta rätter för en familj som oss, förutom baserna tycker jag att det är viktigt att äta fisk minst en gång i veckan och så är det bra om rätterna inte är alltför komplicerade (speciellt med tanke på att jag börjar jobba nu och inte kommer att vilja lägga ned mer än 30 minuter på en vardagsmiddag). Vi kommer dessutom ringa vår jägare för att lägga en vilt-beställning. Från rådjuret (eller vad det blir) kommer vi att få fina stekar, rådjurssadel och kött att mala ned till prima färs.

Helgerna lämnar jag fri från planeringen, men tanken är att vi även på helgerna ska undvika köpmat och istället satsa på helgmys med långkok och plockmat.

Preliminär januariplanering:

Vecka 1

Lasagne (använd köttfärsbas)

Fransk gryta (använd grytbas)

Fisk i hummersås

Stekt bog m blomkålspuré

Spenatsoppa

Vecka 2

Köttbullar (av viltfärs)

Chili con Carne (från grytbas)

Panerad fisk m potatismos

Majsplättar

Köttfärssoppa (fr köttfärsbas)

Vecka 3

Köttfärspaj (fr köttfärsbas)

Asiatisk gryta (grytbas)

Lättrimmad fisk m rotsaker

Enchilada (använd viltfärs)

Tom kah gai

Vecka 4

Spagetti o köttfärssås (fr köttfärsbas)

Texmex köttgryta (fr grytbas)

Fisk m äggsås

Köttfärsbiff m gurksallad o potatismos (anv viltfärs)

Nudelsoppa m ribs

Ryggskott?

♦Du känner smärta i nedre delen av ryggen. – Ja

♦Värken kan komma plötsligt med smärtor från muskler, kotleder, diskar och ledband. – Ja, tror jag. Har lite svårt att avgöra smärtkällan.

♦Ibland strålar värken ned över skinkor och höfter. -Stämmer också

♦Ryggen låser sig. -Ja

♦I början får du mer ont av alla rörelser. -Ooo jaaa

Ta mig tusan! Jag tror att jag har fått ryggskott… Barnen skriker och vill bli burna och jag kan inget göra. Jo jag ligger på golvet och tröstar dem, leker med dem och när dem inte behöver mig så surfar jag. Tänk vad mycket man kan göra från golvläget.

Nu ska jag testa med lite träning.